Mitt i Ulvöhamn hittar du både ett kapell och en kyrka.
Kapellets historia
Ulvö kapell är Norrlands äldsta bevarande träbyggnad. Den byggdes av gävlefiskarna 1622. Byggnaden låg från början i Kapellviken, en liten vik strax öster om Ulvöhamn, men i början av 1700-talet flyttade man kapellet till dess nuvarande plats. Någon präst fanns på den här tiden inte på Ulvön, så prästen från Nätra kom på besök två gånger varje sommar. Betalningen för arbetet bestod av fisk. I övrigt höll hamnfodgen eller den äldste gudstjänsten.
Gudstjänsterna var obligatoriska och långdragna, men genom illustrationer på väggarna försökte man att hålla intresset uppe. Målningarna, som fortfarande är bevarade, är gjorda av Roland Johansson Öberg 1719.
Kapellet räddas
1888 gavs tillstånd för rivning av kapellet, men detta förverkligades aldrig. Oscar II blev vid ett besök på Ulvön så förtjust i kapellet att han skänkte 200 kronor. Nuvarande Länsmuseet Västernorrland köpte 1892 kapellet för 500 kronor, vilket gjorde att man hade råd att bygga den nya kyrkan, och fick samtidigt behålla det gamla kapellet. Votivskeppet som hänger i Ulvö kapell är ett av det finaste vi har i Sverige. Skeppet är skänkt av tre gävlefiskare som fiskade i Ulvöhamn och som härstammade från socknar på fastlandet. Deras namn är Olof Norström, Anders Åström och Roland Länberg.
Runt kapellet finns en liten kyrkogård som invigdes 1745. Det är en riktig kyrkogård med vigd jord men har mest använts som nödkyrkogård när man inte kunde ta sig till fastlandet. Några ilandflutna sjömän och säljägare från Finland som drunknat, ligger begravda här. I en massgrav ligger en besättning från ett smittkoppsdrabbat skepp. Mer om kapellet finns att läsa här.
En osannolik berättelse
1920 byggde man begravningsplatsen uppe vid Bysjön. Harald Klock, en man som inte bodde på ön, deltog vid kyrkogårdens invigning. Han sa till prästen att han skulle vilja bli begravd där. Prästen svarade att det nog skulle gå bra, eftersom det fanns gott om plats. Harald Klock var bara femtio år, så det var ännu inte tid att planera hans begravning närmare. Två år senare flöt en drunknad man iland på Ulvön. Han hade drunknat utanför Söderhamn ett år tidigare. Det märkliga är att strömmarna går från nord till syd längs den svenska kusten, alltså åt motsatt håll.
Det visade sig att kroppen först flutit över till den finska sidan av Bottenhavet, där strömmarna är de motsatta. Sedan hade kroppen flutit tillbaka till den svenska sidan, lagom för att hamna på Ulvön. Den drunknade mannen var Harald Klock. På hans gravsten, som man fortfarande kan se på holmen i Bysjön, står:
”Tage jag mig morgonrodnadens vingar
Sökte jag mig en boning ytterst i havet…”
För mer information om Ulvö kyrka, dess historik och aktuellt program, titta här.